Ny bloggare här!

Hej!
Jag som har kommit till i bloggen heter Liz eller jag heter inte Liz , men kallas för det för jag vill inte skriva ut mitt riktiga namn, jag är 28 år och bor med min sambo, son och vår hund i lilla norrländska staden ,Skellefteå. Jag har alltid älskat hund och mamma och pappa har nästan alltid haft hund/hundar.
Då jag flyttade hemifrån så bestämde jag mig för att skaffa en egen så min första hund blev en pitbull/amstaff , men tyvärr så blev den sjuk och fick avlivas. Och då jag blev så kär i den hunden , den kärleken man fick och personligheten så bestämde jag mig för att nästa hund skulle bli en amstaff , men det ville inte min sambo ha utan han ville ha en rottweiler. Så en vacker dag då jag sitter och drömmer mig bort på blocket om en amstaff så hittade jag en amstaff/rottweiler valpar. Jag skickade iväg ett mail och berättade lite om mig själv och vad jag sökte för egenskaper på min hund. Efter en stund får jag en mmsbild på världens sötnos och en stund senare ringer hon upp och vi pratade i över en timma och jag ställde en massa frågor om mamman och pappan , hehe det var lite skoj att Nataz (min hund) pappa älskade att åka rutschkana.
den 20:e april 2007 åker jag ner till Sundsvall och hämtar hem honom.

Nataz den dagen jag hämtade honom.

Nataz är en riktig mysvovve som gärna sitter i knät och ska kramas och gosa hela tiden. Det bästa han vet är att mysa ner sig mellan matte och husse och ligga där och sova. Han är inte hanilsken , men visa en annan hane ilska så triggas Nataz, så han kan leka med hanhundar och 2 st av hans bästahundkompisar är hanar och det funkar fin fint. Han har respekt för äldre och tikar så om de säger ifrån om han blir för jobbig (han har tendens att bli det ibland) så lägger han sig ner . Nataz favoritgodis är frolic om han är lös och inte kommer så är det bara att ropa frolic så kommer han på en gång och sätter sig vid min sida.
Det roliga är då han var valp så var han livrädd för vatten och nu är det totalt tvärtom han simmar , dyker , hoppar och busar i vattnet och man får knappt med honom hem då vi ska gå.

I höst har vi funderat på att kastrera honom , men isf kemisk kastrering med ett sånt där chip jag har läst mkt om.

Det var lite om oss och mer bilder och filmklipp kommer.




Kommentarer
Postat av: Louise

Vad fin han är! :)

2010-08-07 @ 13:26:26
Hemsida/Blogg

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


















bloglovin
RSS 2.0